Regissörens blogg

Regissörens blogg

Projektet 100524

ProjektetPosted by Thomas Mon, May 24, 2010 22:12:54

REDAN SLUT?

Det är färdigt, det är över, det är efter...men det tar aldrig slut

7 föreställningar senare. Riva dekor. Städa. Slutfest. Roligt och sorgligt. CD´n finns ju kvar, finns att köpa i receptionen på Kulturama. Eller av mig och Mathias. För det riktigt hårdkokta "Nunne" fansen kan jag meddela att vi gör en DVD (professionellt inspelad och redigerad). Man kan köpa den via samma kontakter som ovan.

Fast nu väntar resten av livet. Det vi gjort finns alltid kvar inom oss. Även om det inte ekar in i evigheten är det för alltid en del av vårt gemensamma minne.

Det var en gång nio små nunnor...

Dagbok 100519

DagbokPosted by Thomas Wed, May 19, 2010 12:52:59

ÄNTLIGEN PREMIÄR!!!

Brädan tippade över...

I varje projekt släpar, hoppar, dansar man fram på en bräda som stadigt går uppför. Man vet aldrig var den tar slut. Plösligt väger den över och föreställningen svävar av egen (ensemblens, musikernas och den tekniska scenpersonalens) kraft.

Det är ett lyckligt ögonblick. Det kom igår, genomdraget innan genrepet. PANG! Där satt den. Det är också det ögonblick då vi andra ser de lyckliga som ska framföra detta, lämna stationen för att ge sig ut på en resa. Om än bara med sju destinationer. På denna resa skall dom möta publiken. I publiken kommer alla röster att finnas; det som hyllar, de som hånar, de som försöker förstå, de som somnar, de som gråter, de som skrattar...

Det spelar egentligen ingen roll. Vi har gjort vårt bästa. Jag har tvingat fram gemensamma val som bara är mitt ansvar. Men så är det med konst som skall samordna drygt 50 konstnärssjälar, någon måste i slutändan bestämma. Många goda idéer har kommit från ensemblen, dom finns med. Annat har valts bort, kanske för att det inte fanns plats eller tid. Eller för att jag inte trodde på det.

Jag skrev det tidigt i denna blogg; Går det åt helvete är det mest mitt fel. Men så måste det va, i alla fall om jag ska regissera.

Det finns många man kan hålla fram i detta projekt men idag skulle jag vilja framhålla Mathias. Det är faktiskt han som skrivit all musik som ljuder under två timmar. Jag menar att bara den musiken är värd biljettpriset. Köp CD´n! Den kostar 100:- och finns att köpa på föreställningen.

Dagbok 100514

DagbokPosted by Thomas Fri, May 14, 2010 22:04:35

DAGAR KOMMER, DAGAR GÅR....

Nu är det mest hantverk

Sista dagarna; Inflyttning på scenen. Prioritet LJUDET. (Bygge av trumbås). Hålla scenografin så enkel den är tänkt. Sköta övergångar. Sätta ljus. Låta ensemblen repa i annan sal. "Cleana" scener. Sätta ljus. Låta ensemblen vila. Undvika att hamna i för små diskussioner. Tro på det mythos vi efterstävar. Se lugn ut. Låta alla tala till punkt men behålla sin idé. Vara öppen. Sätta ljus. Låta ensemblen få sova ut minst två morgnar innan premiär.

Det kommer en ny uppsättning om några veckor. Sätta ljus. Hoppas det går bra för Jonna i Tyskland. Hoppas det går bra för oss andra. Känna lugn över en mycket duktig tvåa. Sätta ljus. Vänta på att Tomas Andersson (ljuddesign) skall gå i taket av glädje över trumbås. (När kommer han? Måndag!)

Inte oroa sig över att bägga akterna är över en timme (styck). Maja är en riktig musikalräv! (Alltid med en lösning till hands) Malin har hittat en päls. Nella är bättre i knät! Maria Kim gör ett mycket bra jobb på kort tid. Johan Bergman gör ett gott kaffe, kanske blir han en världsberömd sångare. Då kan jag berätta om det här med kaffet.

Imorgon måste jag sätta färdigt ljuset.

God Natt.

Projektet 100510

ProjektetPosted by Thomas Mon, May 10, 2010 15:03:55

EN VECKA KVAR, I PRINCIP...

Nu är det försent för vissa val!

Det finns en klocka som tickar mot den tid då alla val är gjorda och ridån -om än imaginär- går ner. I själva verket har den börjat sänka sig redan. När vi tog beslutet av göra "Nio Små Nunnor" började den röra sig, nedåt, mot oss, och snart över oss. För sex månader sen kunde vi fortfarande byta form, handling och innehåll. För tre månader sen kunde vi fortfarande skriva om hela akter. För tre veckor sen hela nummer, för tre dagar sen...delar av nummer.

Jag har skrivit en del musikaler genom åren (Celine, Ditte, Nora, Freudomamia, Dreamscape, Passionsfasaden och AnnMargret & Jag för att nämna några). Mina erfarenheter är dessa;

1. Ju erfarnare ensemble, ju mer kan man ändra in till sista ridåhalningen.

2. På en skola finns alltid fler överväganden än de rent estetiska.

3. Jag är inte Peter Brook.

På den sistnämda punkten är det ju bara att beklaga, men ständigt kämpa vidare. En tröst kan ju vara att jag delar denna punkt med i mitt tycke 90 % av alla andra regissörer inom det musikdramatiska området...

Punkt 1och 2 då? Ja, skådespelare (inom musikal) måste ha stor erfarenhet och/eller gott självförtroende för att ta en ny sång, eller scen på premiärdagen.

Jag minns en gång Jocke Jennefors (en favorit; otrolig sångare-fantastisk skådespelare) som fick en ny sång "Det Är Försent" (Dreamscape), efter genrepet. Han såg glad ut! En utmaning till liksom... Men framför allt; han insåg att det skulle göra föreställningen bättre.

Jag minns Tomas Tivemark (en annan, höll på att säga, bortglömd musikalartist) fick en låt struken, jag tror samma dag som vi gjorde förändringen (La Belle Epoque). Han såg OCKSÅ glad ut! "Det är ju mitt jobb..." liksom. Men framför allt; han insåg att det skule göra föreställningen bättre. Även fast han gjorde sången mycket bra passade den inte, idioterna till manusförfattare och kompositör hade inte fattat det förrän nu (undertecknad och Alexander Moberg).

Jag minns många, fantastiska artister som förstått det mest centrala i att sätta upp en ny musikal; Musical writing is Rewriting.

Med detta vill jag inte säga att ensemblen i "Nio Små Nunnor" skulle vara ovilliga till förändringar, men hela apparaten på en skola är s.a.s. inställd på "att göra som det står och vi en gång bestämde", även om det var vi sjäva som bestämde det för ett halvår sen.

Nu är det snart dags...vindraget från ridån väcker mig om natten. Nu är det snart försent. Det är snart dags för mig att säga; Detta är det bästa jag kan göra.

Projektet 100504

ProjektetPosted by Thomas Tue, May 04, 2010 13:16:25

KONST SOM FÖRNEKAR SMÄRTAN ÖVERLEVER INTE

Även skrattet ekar mot en mörk bakgrund...

Det som är roligt är inte sällan det som är sorgligt. Däremot är inte allt som är sorgligt, fruktansvärt och vidrigt också roligt. Men det finns en koppling mellan det tragiska, på scenen, och det komiska, i livet. Vi som står för berättandet måste veta att publiken "förstår oss rätt".

I "Nio Små Nunnor" förekommer temat barnlöshet. Vad är det för roligt med det? Nej, det är inte roligt i sig. Men dom handlingar som vi människor tar till för att undvika smärta, eller uppleva lycka, kan ibland te sig komiska. Komiska, därför att vi inte förmår gå den rakaste vägen till vårt mål. utan gömmer oss bakom sociala och genusiala mönster. (se där! Ett nytt ord; Genusial...Jag menar styrd av den gräns som utgör vårt kön.)

Nå, detta är kanske stora ord som åskådaren kommer att finna komiska (dvs, "storvulna", "kvasi-intelektuella" etc..) när föreställningen "Nio Små Nunnor" framförs i all sin nakenhet. Det är ju en sak att göra, en annan att drömma.

...eller blogga.

Klassen 100422

KlassenPosted by Thomas Thu, April 22, 2010 19:41:02

HOSTA INTE! (PÅ MIG...)

I en klass som snart har premiär och en vandrande halsfluss finns det inga ateister

Andra akten fick vi repa tre dagar i följd. Hurra! Det gör verkligen skillnad att det inte går en vecka mellan repen. Jag vet inte i vilket annat -proffesionellt- sammanhang man repar på det här sättet. En gång i veckan under ett läsår.

Det finns visserligen s.k. "produktionsveckor" inlagda, en på våren, en på hösten, men det blir sammantaget ändå väldigt svårt med en sådan utdragen rep-process. Det är inte första gången (snarare tjugonde för min del). Men ändå...

Men som jag betonat tidigare; detta är en skola, ingen teater. Vi får vackert rätta oss efter förutsättningarna.

En annan sak vi inte råder över är de mickroorganismer och andra bakterier som sprider hosta och feber. I dagsläget ligger tre personer utslagna i klassen. Till saken hör att i denna klass finns det inga som går och grinar bara för det kommit lite grus i skon. Nej, är dom hemma för att dom är sjuka; dä är dom JÄVLIGT sjuka!

Vi hoppas och ber, se ovan, att vi skall blir friska till premiärveckan.

Projektet 100419

ProjektetPosted by Thomas Mon, April 19, 2010 19:11:07

SEX, ALLTSÅ INTE SIFFRAN....

Lite roligt och lite naket...ska det vara dagens musikal?

Ett framträdande tema i andra akten är frågan om barn. Har man barn? Ska man ha barn? Önskar man barn? Är man rädd för att få barn? Ämnet är kanske inte så konstigt om man för samman 9 kvinnor i 35-årsåldern och deras respektive.

Det finns bl.a. ett par där kvinnan ABSOLUT vill ha barn, vi kan kalla dom "Såpastjärna-paret". Vidare har vi ett par där mannen ABSOLUT vill ha barn, vi kan kalla dom "Artistpromotor-paret". Det intressanta är deras olika sätt att övertyga sina partners. I "Såpastjärne-paret" försöker kvinnan helt enkelt förföra mannen, med raffset och allt. I fallet med "Artistpromotor-paret" är den vägen stängd och mannen försöker istället övertyga kvinnan med argument som "..du blir ju inte yngre precis".

Alltså; frågan om sex, om sexets betydelse är så formad av könstillhörigheten.

Det blir m.a.o roligt, om än lite sorgligt, i det första fallet. Men enbart tragiskt och hårt i det andra. Varför? Därför att män kan ha sex, t.o.m att "riskera" en graviditet av ren kåthet (Alltså komiskt när publiken förstår att mannen blir lurad). Varför kan inte den andra mannen på samma sätt förföra sin partner i, vad vet jag -läderkläder?- för att lura henne till en graviditet? Därför att det inte känns trovärdigt, och därmed inte ens kul...

Det är svårt att förhålla sig till sex, utan att leva i skuggan av 4 000 års patriarkat.

Dagbok 100416

DagbokPosted by Thomas Sat, April 17, 2010 12:57:10

MALIN, ANNA-MARIA & MARIA

Malin, Anna-Maria & Maria...

Mellan en musikal och en publik finns många osynliga händer. Visst är det viktigt att kunna intressera, underhålla, "trollbinda" (Nåja...) publiken, men vad krävs mer för att detta ska hända?

För att exempelvis Sandra Rasimus "Clara" skall kunna beröra med sin sång och sitt rollporträtt krävs det flera insatser för att någon skall nås av hennes ansträngningar; Syns hon? Vem sköter ljuset? Hörs hon? Vem sköter ljudet? Vad har hon på sig? Vem har gjort kläderna? Dansar hon? Vem har gjort koreografin?

Hur fick nån reda på att hon sakulle stå här på scenen just ikväll? Vem satte upp affischerna? Jo, bl.a. Malin, Anna-Maria (som jag av någon dement anledning kallade "Anna" hela dagen) och Maria. Alla i årkurs 1. Ett gäng som jag blir alltmer förälskad i. Vad är en musikal på den här nivån om inte ett själuppoffrande pussel, där allas insatser räknas i hur mycket ego man lägger ifrån sig. Förstod nån det där sista? Läs och begrunda! Jag menar det verkligen!

Sålunda har vi här människor som tar ansvar för sina drömmar. Som låter dom omsättas i något så trivialt som att distribuera och sätta upp affischer i en föreställning där dom INTE har peronliga huvudroller. Sådant imponerar på en gammal musikteaterräv, snart 52...

Finns det någon rättvisa i världen bör sådana insatser betala sig i egna möjligheter att förverkliga sig på scenen. Kanske finns det ingen sån rättvisa. Jag kommer i alla fall göra mitt för att belöna alla de krafter som har vett nog att förstå vad den här branschen går ut på; Sammarbete.

Next »