Regissörens blogg

Regissörens blogg

Dagbok 100519

DagbokPosted by Thomas Wed, May 19, 2010 12:52:59

ÄNTLIGEN PREMIÄR!!!

Brädan tippade över...

I varje projekt släpar, hoppar, dansar man fram på en bräda som stadigt går uppför. Man vet aldrig var den tar slut. Plösligt väger den över och föreställningen svävar av egen (ensemblens, musikernas och den tekniska scenpersonalens) kraft.

Det är ett lyckligt ögonblick. Det kom igår, genomdraget innan genrepet. PANG! Där satt den. Det är också det ögonblick då vi andra ser de lyckliga som ska framföra detta, lämna stationen för att ge sig ut på en resa. Om än bara med sju destinationer. På denna resa skall dom möta publiken. I publiken kommer alla röster att finnas; det som hyllar, de som hånar, de som försöker förstå, de som somnar, de som gråter, de som skrattar...

Det spelar egentligen ingen roll. Vi har gjort vårt bästa. Jag har tvingat fram gemensamma val som bara är mitt ansvar. Men så är det med konst som skall samordna drygt 50 konstnärssjälar, någon måste i slutändan bestämma. Många goda idéer har kommit från ensemblen, dom finns med. Annat har valts bort, kanske för att det inte fanns plats eller tid. Eller för att jag inte trodde på det.

Jag skrev det tidigt i denna blogg; Går det åt helvete är det mest mitt fel. Men så måste det va, i alla fall om jag ska regissera.

Det finns många man kan hålla fram i detta projekt men idag skulle jag vilja framhålla Mathias. Det är faktiskt han som skrivit all musik som ljuder under två timmar. Jag menar att bara den musiken är värd biljettpriset. Köp CD´n! Den kostar 100:- och finns att köpa på föreställningen.

Dagbok 100514

DagbokPosted by Thomas Fri, May 14, 2010 22:04:35

DAGAR KOMMER, DAGAR GÅR....

Nu är det mest hantverk

Sista dagarna; Inflyttning på scenen. Prioritet LJUDET. (Bygge av trumbås). Hålla scenografin så enkel den är tänkt. Sköta övergångar. Sätta ljus. Låta ensemblen repa i annan sal. "Cleana" scener. Sätta ljus. Låta ensemblen vila. Undvika att hamna i för små diskussioner. Tro på det mythos vi efterstävar. Se lugn ut. Låta alla tala till punkt men behålla sin idé. Vara öppen. Sätta ljus. Låta ensemblen få sova ut minst två morgnar innan premiär.

Det kommer en ny uppsättning om några veckor. Sätta ljus. Hoppas det går bra för Jonna i Tyskland. Hoppas det går bra för oss andra. Känna lugn över en mycket duktig tvåa. Sätta ljus. Vänta på att Tomas Andersson (ljuddesign) skall gå i taket av glädje över trumbås. (När kommer han? Måndag!)

Inte oroa sig över att bägga akterna är över en timme (styck). Maja är en riktig musikalräv! (Alltid med en lösning till hands) Malin har hittat en päls. Nella är bättre i knät! Maria Kim gör ett mycket bra jobb på kort tid. Johan Bergman gör ett gott kaffe, kanske blir han en världsberömd sångare. Då kan jag berätta om det här med kaffet.

Imorgon måste jag sätta färdigt ljuset.

God Natt.

Dagbok 100416

DagbokPosted by Thomas Sat, April 17, 2010 12:57:10

MALIN, ANNA-MARIA & MARIA

Malin, Anna-Maria & Maria...

Mellan en musikal och en publik finns många osynliga händer. Visst är det viktigt att kunna intressera, underhålla, "trollbinda" (Nåja...) publiken, men vad krävs mer för att detta ska hända?

För att exempelvis Sandra Rasimus "Clara" skall kunna beröra med sin sång och sitt rollporträtt krävs det flera insatser för att någon skall nås av hennes ansträngningar; Syns hon? Vem sköter ljuset? Hörs hon? Vem sköter ljudet? Vad har hon på sig? Vem har gjort kläderna? Dansar hon? Vem har gjort koreografin?

Hur fick nån reda på att hon sakulle stå här på scenen just ikväll? Vem satte upp affischerna? Jo, bl.a. Malin, Anna-Maria (som jag av någon dement anledning kallade "Anna" hela dagen) och Maria. Alla i årkurs 1. Ett gäng som jag blir alltmer förälskad i. Vad är en musikal på den här nivån om inte ett själuppoffrande pussel, där allas insatser räknas i hur mycket ego man lägger ifrån sig. Förstod nån det där sista? Läs och begrunda! Jag menar det verkligen!

Sålunda har vi här människor som tar ansvar för sina drömmar. Som låter dom omsättas i något så trivialt som att distribuera och sätta upp affischer i en föreställning där dom INTE har peronliga huvudroller. Sådant imponerar på en gammal musikteaterräv, snart 52...

Finns det någon rättvisa i världen bör sådana insatser betala sig i egna möjligheter att förverkliga sig på scenen. Kanske finns det ingen sån rättvisa. Jag kommer i alla fall göra mitt för att belöna alla de krafter som har vett nog att förstå vad den här branschen går ut på; Sammarbete.

Dagbok 100412

DagbokPosted by Thomas Mon, April 12, 2010 19:42:56

EN KONSTNÄR HAR SINA DUKAR OCH FÄRG, EN KOMPOSITÖR SIN ORKESTER, EN REGISSÖR HAR SINA SKÅDESPELARE...

Varför gör dom som jag säger?

Min regissörskollega, Alexander Moberg, sa en gång med viss förundran; Varför gör dom som jag säger? Han menade de förhållade att en regissör kan få folk att kyssas, slåss, skratta, gå med upplyft huvud, stå och blunda... Allt i syfte att skapa en fungerande scen, på film eller på teaterscenen.

Det är naturligtvis ett privilegium att få samarbeta med skådespelare på detta sätt. Det bygger dessutom på en tvåvägskommunikation "Gjorde vi si eller så?"", "Hur känns det för dig om vi gör så här?"....

Vår föreställning är inget undantag. Den är ett samarbete mellan vi som står vid sidan och de som satts att gestalta på scenen. Det är som det ska. Men jag måste ändå stämma in i Alexanders förundran. Den finns där som en påminnelse om att detta med regi är ett förtroende. Om regissören sviker detta förtroende, genom missbruk av människor eller allmän klantighet kommer han/hon att dödens dö. Det är också som det ska.

Jag skulle vilja påstå att 80% av vad som är dåligt i en föreställning beror på regissören. Men om skådisarna/sångarna är kassa då? Då måste regissören ge dom uppgifter som döljer detta faktum, så att publiken ända får en hel upplevelse. Om det inte går då? Då skulle regissören aldrig åtagit sig föreställningen till att börja med.

Idag repade vi med hela ensemblen. Första och sista scenen i akt II. Det kändes bra. Få se hur länge den känslan sitter i.

Tove. Ett namn att lägga på minnet.


Dagbok 100326

DagbokPosted by Thomas Fri, March 26, 2010 19:57:34

UNGA STJÄRNOR OCH GAMLA DRÖMMAR

Vem har inte ropat efter pappa...

Idag repade vi, förutom "Miss Saigon" scenen, scener med s.k. gästskådespelare, dvs de som inte går i avgångsklassen. De flesta är ju från årskurs 1, så till exempel Kristoffer och Oscar. Det är alltid roligt att se skådespelare så väl förvalta sina scener. Kristoffer som "Patrik", utmattad i sina försök att göra sin flickvän "Malin" (Maja Malm) gravid. Oscar i sin tysta manlighet som "Frank", fångad i sitt fängelse av tysta middagar och händer knutna under bordet.

Oscar är en mycket kompetent skådespelare som vi tyvärr förlorar till hösten eftersom han redan blivit erbjuden arbete i Åbo till hösten (Les Miserables, regi Georg Malvius).

En annan kraft från årskurs 1 är Steffi. I "Nio Små Nunnor" spelar hon "Marias" (Maries) flickvän "Olivia". Det är alltid känsligt med kärleksscener, kanske i synnerhet om det rör sig om kärlek inom samma kön. Vi hittade en väg som jag blev väldigt glad åt! Jag tror att publiken kommer att uppfatta deras starka, sensuella, lyckliga kärlek på rätt sätt.

Som vanligt gjorde hela ettan ett bra jobb. Endast en borta (Kim som avancerat till tredje provet på "Artisten"), vilket visar vilken solidaritet och proffsighet dom visar projektet!

En man speciellt vill nämna är NADJA; Hudlös, trovärdig och inte minst vig, som prostituerad i Saigon. Det finns fler att lyfta fram i ettan. Jag återkommer till det.

Avslutningvis vill jag nämna projektets kanske största löfte; Agnes Berg från Kulturamas Grundskola årdkurs 6. Hon spelar "Shala" som ung. I sin scen med Emma Öhman ("Shala" som vuxen, resp. "Shalas" mamma "Britta") fullständigt pulvertserar hon alla fördomar om barnstjärnor och Disney-prinsessor.

Jag blev faktiskt lite överraskad när jag lite allmänt pratade om att hon (hennes karaktär i "Nio Små Nunnor") nog var ledsen för att hennes pappa smet och Agnes svarade med att i scenen leverera en sån sann känsla att jag trodde hon hade brutit. Det hade hon inte. Hon gav mig bara det jag bad om. Jag är ju regissör. Sa hon.

När jag var i Agnes ålder lekte jag med Märklin-tåg. På sin höjd.

Dagbok 100322

DagbokPosted by Thomas Mon, March 22, 2010 19:48:40

ETTORNA...

Tåget går aldrig snabbare än det långsammaste hjulet!

Det är alltför lätt att ta de stora ensemblescenerna för givna. Det behövs bara EN fladdrande blick, ETT otajt steg, EN sur ton för att hela nummret, och i förlängningen föreställningen, skall kännas amatörmässig. Det ställer stora krav på koncentration och arbetsmoral hos deltagarna särskilt de som innehar "de minsta" arbetsuppgifterna.

Idag repade vi med full ensemble för tredje gången. Undertecknad har en välkänd defekt; Jag har mycket svårt att komma ihåg namn. Men jag tänkte ändå lyfta fram några fina insatser som visar att vår ensemble håller hög klass enligt ovan;

KALLE, mycket bra val till sin GI soldat i "Saigon nummret". Tydlig entré, spelbara och väl utförda val under hela scenen.

TOVE, underbart kul och rörande som gråtfärdig dansare/musikalartist som skall spela barflicka i fula kläder. Samma sak där, bra tänkt och bra genomfört.

SOFI, en liten pärla som Sigurds dansassistent. Inte bara i denna scen, utan också i "Audition nummret".

NIKLAS, risken är att han stjäl showen från huvudrollerna när han är på scenen. Fan vilken begåvad kille!! Hans lilla karaktär, som Linnea (Cissi) döpt till "Sune" har faktiskt vuxit och fått en egen tråd att läggas till den väv som kommer att bli "Nio Små Nunnor". Tänk om denna musikal blir som 3 % av alla professionella musikaler som sätts upp, dvs överlever till en andra uppsättning. Då kommer någon att göra audition till rollen som "Sune".

Det är som Maria säger till Cissi i andra akten;

Vad konstigt livet kan vara!...

Dagbok 100313

DagbokPosted by Thomas Sat, March 13, 2010 14:49:32

HURRA!!!

Den som söker ska finna

I fredags lyckades vi äntligen hitta slutet!

Det vill säga, vi hade ju ett slut redan innan, men i fredags gjordes formen för hur det skulle gestaltas på scenen. Det känns som om delarna kommer fram till en helhet. Hoppas jag inte är ensam om min upplevelse. Hoppas att jag tror lika mycket på det här imorgon. Annars blir det ju kanske som Ingmar Berman skriver om sina egna upplevelser av lyckade repetitioner; "Idag geni - imorgon Grönköping".

Hur som helst blir vår berättare, spelad av norska Marie, helt fantastisk. Det kommer jag tycka imorgon ochså, det är jag helt säker på!

Dagbok 100227

DagbokPosted by Thomas Sat, February 27, 2010 17:24:07

DAGBOK 100227

Slutet gott, allting gott?

I fredags repade vi, förutom den eviga "auditionscenen", slutet på hela musikalen. Det kändes bra, tyvärr var inte Marie närvarande men hon ersattes förtjänst fullt av Kim. Systemet med "understudy"s var verkligen bra! Inte minst med tanke på repetitionerna.

Mycket energi läggs på att få in årkurs 1 i arbetet.Undertecknad får ibland lite dåligt samvete för mina trogna "tvåor" men jag menar att det är för helhetens bästa. Som tur är har vi även andra tider med huvudrollsinnehavarna. Mathias (Lundqvist -kompositör, arrangör och kapellmästare) kunde spela till repet och det underlätter alltid arbetet på scenen.

Nu är det lov...synd egentligen, för nu börjar vi bli varma i kläderna. Nåja, det kanske behövs.

Jag hoppas verkligen att slutet blir så bra som jag tror... Vad kan man göra annats än att tro och hoppas. att hoppas och tro.

Next »