Regissörens blogg

Regissörens blogg

Dagbok 100412

DagbokPosted by Thomas Mon, April 12, 2010 19:42:56

EN KONSTNÄR HAR SINA DUKAR OCH FÄRG, EN KOMPOSITÖR SIN ORKESTER, EN REGISSÖR HAR SINA SKÅDESPELARE...

Varför gör dom som jag säger?

Min regissörskollega, Alexander Moberg, sa en gång med viss förundran; Varför gör dom som jag säger? Han menade de förhållade att en regissör kan få folk att kyssas, slåss, skratta, gå med upplyft huvud, stå och blunda... Allt i syfte att skapa en fungerande scen, på film eller på teaterscenen.

Det är naturligtvis ett privilegium att få samarbeta med skådespelare på detta sätt. Det bygger dessutom på en tvåvägskommunikation "Gjorde vi si eller så?"", "Hur känns det för dig om vi gör så här?"....

Vår föreställning är inget undantag. Den är ett samarbete mellan vi som står vid sidan och de som satts att gestalta på scenen. Det är som det ska. Men jag måste ändå stämma in i Alexanders förundran. Den finns där som en påminnelse om att detta med regi är ett förtroende. Om regissören sviker detta förtroende, genom missbruk av människor eller allmän klantighet kommer han/hon att dödens dö. Det är också som det ska.

Jag skulle vilja påstå att 80% av vad som är dåligt i en föreställning beror på regissören. Men om skådisarna/sångarna är kassa då? Då måste regissören ge dom uppgifter som döljer detta faktum, så att publiken ända får en hel upplevelse. Om det inte går då? Då skulle regissören aldrig åtagit sig föreställningen till att börja med.

Idag repade vi med hela ensemblen. Första och sista scenen i akt II. Det kändes bra. Få se hur länge den känslan sitter i.

Tove. Ett namn att lägga på minnet.